Besses blogg

Besses blogg

Nykomlingar

Här på gårdenPosted by Karin Sun, March 04, 2012 09:29:56

Hej,

Här händer det grejer minsann! Det tråkiga är att Elvis har sjappat. Han är ju en hyvens kille även om jag inte har hängt så mycket man honom, han har ju stått i andra stallet och i andra hagen så vi har liksom inte haft mycket gemensamt. Sen ska tydligen Blondie hänga på honom till nya stallet också någon gång under mars månad. Blondie som blivit min ärkefiende, egentligen tycker vi ju rätt illa om varandra men nu har man liksom vant sig vid att ha henne att bråka med i stallet om nätterna så frågan är om jag inte kommer att sakna henne också lite sen.

Det här innebär ju att vi har två platser lediga i stallet och redan denna helg kom det två nykomlingar. En av dom, Sixten, ska gå i min hage och stå i min gamla box i andra stallet. Han är rätt cool med sina häftiga fläckar på rumpan. Honom får jag träffa ordentligt idag, om en och en halv timme ungefär. Hoppas han är snäll!

Den andra hästen är från Baltikum, ett stort mörkt halvblod. Han ska vara i andra hage och fick träffa dom igår:

Labello

Nykomlingen och Rulle lite avvaktande

Baskjirerna gör vad de kan för att heja på

Jo, jag kan ha hittat en ny kompis, säger Rulle!

Gnägg!

/Besse

Ett stort, gult monster!

Här på gårdenPosted by Karin Sat, February 18, 2012 10:55:47

Tjena, tjena!

Vet ni vad min tokiga matte hittade på igår? Nej, hur skulle ni kunna vet det förstås. Men jag ska berätta.

Utanför Rolf's verkstad hade en stor och farlig monstermaskin landat. Den var gul och minst 6 stora hästar lång och två hästar hög och hade en gripklo i bakkant som skramlade och levde och såg ut som om den inte ville annat än gripa en om magen och lyfta upp en till himlen. Inte nog med det, den tuffade och mullrade när motorn stod på tomgång. Klon höll på och skramlade och monstret körde fram och tillbaka. Matte sa att den inte var farlig när den skramlade och körde. Den höll bara på att lägga på snöbanden, sa hon.

Ha knappast, tänkte jag, kom nu så går vi innan den märker att vi är här. Som på beställning, eftersom min matte är som min matte är, så vägrar hon givetvis att följa med. Jag slet och jag drog i henne men inte kom hon. Jag måste verkligen lyckas uppfostra henne bättre. Nehepp, hon skulle bestämt stanna hos farliga monstermaskinen och titta. Titta! Hon riskerade ju livet på oss båda två? Som tur var så verkade monstermaskinen vara fullt koncentrerad på det den höll på med och klon kom aldrig farande efter oss utan den höll fortfarande på och fixade och trixade med sina larvband som skule på.

Efter ett tag insåg jag att den kanske var mätt redan eller tyckte att vi inte såg så goda ut och istället för att försöka dra bort matte från maskinen ställde jag mig och kollade jag med. Det var rätt så fascinerande för det såg inte så lätt ut för monstret att få på sig sina band. Jag har ju Gunnar som kommer och hjälper mig med skorna men monstret fick klara sig själv såg det ut som.

Efter ett tag hoppade Anders ut ur en lucka i monstermaskinens framkant. Anders är ju en av sönerna på gården där jag bor och han är alltid snäll och klappar mig och säger att jag är fin. Anders och Karin började prata och han berättade att det inte var ett monster utan en maskin dom köpt för att ta ut det som ska bli ved från skogen. En skotare hette det tydligen. När dom pratat en stund kom jag på mig själv med att nosa på larvbanden och sen när vi äntligen skulle gå passerade vi i den smala passagen mellan huset och maskinen. Man kan inte tro det men faktiskt så hade Anders rätt, monstret åt varken upp mig eller matte!

/Besse

Lasttränat matte!

Här på gårdenPosted by Karin Wed, February 15, 2012 12:12:50

Hej där,

Vi har haft en del riktigt fina dagar senaste veckan här i Österhaninge. Sol och inte så hiskligt kallt. Det var nästan så att man kunde skymta våren på andra sidan skogen men... inte då, idag snöar det visst igen och vinden är tillbaka.

Sista veckan har jag också fortsatt äta medicin som Tandis ordinerat så därför har jag lyckats få lite välbehövlig vintervila. Vi har mest varit ute och promenerat jag och matte och bland annat kollat in de stockholmare som besökte lantlivet i Tyresta. En del verkade lite hästrädda så jag passade på att steppa och toka mig lite bara för att. Matte suckade och tyckte att jag skulle skärpa till mig och inte skrämma barnen och hundarna mer än nödvändigt. Men det var ju kul ju? Men Matte var lite krasslig i söndags och orkade inte gå så fort och nu är hon visst hemma från jobbet och kurerar sig så igår tog snälla Helene hand om mig. Matte fick ställa in vår ridlektion i måndags också, inte mig emot men i längden blir det ju lite tråkigt att inte ha något att göra. Hoppas att hon blir frisk snart?

Förstås, vi har ju inte bara gått prommisar i helgen. Matte fick för sig att jag behövde lasttränas. Lasttränas!! Jag??? Jag vet väl förbövelen hur man gör när man går in i en transport? Det är ju hon som behöver tränas... Hon brukar stå ivägen, dra mig i grimskaftet och stressa upp mig. Sen undrar man ju, har hon inget vett alls? Transporter använder man ju för att åka på roliga hopptävlingar och träningar och annat kul men matte verkar tro att dom bara kan användas till veterinärer och till resor som är längre än någon har ro att stå still. Ja, ja efter lite diskusion hade jag i alla fall visat matte att det krävs en hel del godis för att få mig att kliva in, men hon ska inte komma och säga att jag inte vet hur man gör för att kliva på ett släp. När hon väl höll sig undan och inte var ivägen och hade serverat gott i tillräcklig mängd så visade jag henne hur det skulle gå till. Men... nu ska hon inte tro att det är så lätt nästa gång. Men jag undrar om hon egentligen lärde sig, hon brukar ju ha lite svårt för att lägga på minnet det jag säger och visar.

Längtar till våren!

Ha det gott! Gnägg!

/Besse

Ny Tandis!!!

Här på gårdenPosted by Karin Tue, February 07, 2012 20:14:48

Hej på er!

Vilken dag! Tur inte alla dagar är som denna...

I morse när jag bara hade hunnit sätta i mig halva min frukost av höbalen i hagen dök Matte upp och skulle ha med mig in. Först tänkte jag att att det redan var helg, värst vad morgonpigg hon var en lördag men sen kom jag ju på att det var tisdag idag och började ana oråd. När sen fleecetäcke, transportskydd och boots kom fram började jag bli riktigt sur... Vafaann? Komma har och tro att man kan dra iväg med mig hur som helst i detta hala väglag?

Tyvärr hade jag inte så mycket att säga till om för Matte hade tydligen beställt tid åt mig hos kliniktandläkaren igen och det var inte läge att komma försent. Jag testade lite genom att inte vilja gå på släpet men när Birgitta, Björn, Karin och Hasse helt plötsligt stod där villiga att bära ombord mig om jag inte gick själv insåg jag helt enkelt att det kanske var läge att ge med sig. visade sig vara smart eftersom Birgitta bjöd på godis!

Sen åkte vi! Världens snällaste Hasse var den körde med sin fina fyrhjulsdrivna bil.

Väl framme provade jag att vägra gå in på kliniken också men då blev Matte faktiskt riktigt trött på mig och lite sur. Men när jag sen inte ville gå fram till undersökningsrummet kom en snäll, söt och trevlig sköterska och hjälpte mig på andra tankar. Givetvis var jag rätt drogad just då så kanske verkade hon sötare och snällade än hon egentligen var? Ponnyenvis sa matte att jag var. Tack, det tar jag som en komplemang!

Jaja, till slut hade jag på något sätt hamnat i undersökningslådan i alla fall.

Jag fick en ny tandis eftersom min vanliga är mammaledig. Henriette tror jag hon hette... Trevlig tjej, om det inte hade varit för att hon skulle in i munnen och rota. Hon hade läst mina journaler som Karolina skrivit men när hon tittade mig i munnen sa hon faktiskt att hon tyckte det såg betydligt bättre ut än vad hon hade trott var möjligt när hon läst det som skrivits.

Tandköttet kring tanden jag tappade i somras var täckt med gammal mat (som jag ju sparat till mellanmål) men när hon snodde det för mig visade hon Matte att tandköttet hade läkt ihop bra och såg ljusrosa och fint ut. Undrar om hon hade vett att äta upp käket sen för jag fick inte tillbaka det? Dom här tänderna i överkäken (P1??) som nästan har varit borta förut var nu helt försvunna. Detta har varit Mattes fasa, och kanske min med, för tänk om det blir stora sår? Men faktiskt så var tandköttet även där ljusrosa och fint och hade ingen tendens till inflammation.

Tandis sa också att jag bara hade lite foderpackningar och inga nya tänder var tappade sen sist. Hon fixade en kant på en tand som tryckte lite i kinden bara och slipade ner mina långa tänder i underkäken så att de inte skulle växa sig för långa. Däremot var en av kanintänderna(!) väldigt lös och det var visst bara en tidsfråga innan den skulle trilla ut. Hon tog bort en liten bit av den som satt riktigt lös men resten sa hon skulle får ta den tid som behövdes. Matte lovade att hålla koll och spola rent lite då och då men så får vi hoppas att det läker fint av sig själv. Tydligen skulle jag till och med få en egen tandborste så att hon kan borsta rent runt den tanden.

Hasse har varit fotograf idag, tack snälla för det! Men här vet jag inte vilket undersökningsrum han tagit bilden i? Hittade han en flodhäst i grannrummet, kanske? Eller är det fortfarande jag?

Sen fick jag beröm för mina fina framtänder och för att jag var i fin form och fin och glansig i pälsen. Matte fick beröm för att gett mig bra foder anpassat till mina behov men kunde gärna ge mig lite till så att jag fick mera hull så att jag hade lite mera att ta av om jag skulle få något akut problem (jag sa ju att hon var snäll min Tandis!). Så nu hoppas jag på lite större portioner... I och för sig har Matte nyligen höjt min giva lite så jag kanske borde vara nöjd? Eller vad tror ni, kan jag få henne att ge mig mer än nu? Jag får ju "bara" två stora skopor av korn och lusern och nästan en skopa betfor per dag utöver hö. Enorma mängder, hade jag vetat att man kunde få så här myckt mat när jag var ung skulle jag ju klurat ut något sätt att lösa det på redan då!

Sen åkte vi hem efter någon timmes väntan på att sederingen skulle gå ur kroppen. Då passade hon fräckt på att pilla på ställen som man gärna vill att dom inte rör. När man är oförmögen att säga ifrån?

Matte mumlade något om att det skulle bli lastningsträning på schemat nu under våren när jag väl efter lite trilskande klev på släpet. Birgitta och Björn dök upp och hjälpte till, Matte tyckte dom var jättesnälla men jag är lite mera tveksam till vad det skulle vara bra för.

Tro inte att detta var det enda som hände idag, väl hemma så visade det sig att alla ridskoletrotjänarna hade hittat ett hål i staketet och gett sig ut på utflykt. Dom kom bort till våra hagar och fikade en stund innan dom drog vidare. Sedan fick alla som var på plats hjälpas åt att mota in dom i hagen igen när fikapausen var slut. Ganska imponerande med så många lösa hästar. Hur många är dom egentligen, 25-30 eller något? Allt gick bra i alla fall vad vi kunde se. En tappad sko var det allvarligaste som hände tror jag.

Föresten, har ni hört att Johanna har hittat en ny älskling? En fin isis, Krille Kristall har jag för mig att han hette. Vilken man, tänk om man hade hans frisyr...

Gnägg!

/Besse

Vinter!

Här på gårdenPosted by Karin Sun, February 05, 2012 10:41:48

Hej,

Nu har vintern satt fart på allvar. Minst minus 20 var det här igår kväll och snön har fallit och yrt sista dagarna. Tur att man har varmt täcke, bal i hagen och en box att gå in till om natten. Tro det eller ej men i Rolfs fina vattenkopp i hagen fanns det faktiskt vatten igår trots att det var snorkallt. Bra vinterresort det här!

Snön ger ju helt andra möjligheter till ridning också. Helt plötsligt kommer man över våtmarker eller kan galoppera i hagen utan att man trampar sönder. Vi var ute på en underbar tur i skogen igår med vänner, matte och jag. Christinas blivande man Pelle var med och skulle träna på ridningen inför bröllopet. Vi var alla rätt pigga och ville springa men jag undrar om inte Atina var värst. Det blev lite galopper när vi delade upp oss på vägen hem i alla fall.

Idag kommer min medryttare Kajsa så då tar vi nog också en sväng i skogen, men i lugn takt. Det är ju dags för tandis på tisdag så nu har Matte ordinerat medicin för att lindra inflammationer i tandköttet och då får jag visst inte rejsa. Märkligt det där, inte visste jag att det är tänderna jag springer med men att argumentera med matte om det verkar inte vara någon större ide. Ibland är hon sådär tjurskallig och då biter inte ens bra argument. Men, det hon inte ser har hon inte ont av...

Jag får helt enkelt höra med Yada eller Tulle om vi kan springa i kapp i backen i hagen. Golden är nog ingen ide, han har nog med sitt, stackaren. Han har ju fått en skada på ögat och får medicin han också. Två gånger har han varit iväg till kliniken och vetten har ordinerat täckt öga och ögondroppar fem (!!!) gånger om dagen. Inte har jag något att klaga på i jämförelse minnsann. Håller alla hovar jag har för Golden. Han skulle visst tillbaka igen om en vecka eller så och då får vi hoppas att han är bättre. Inte undra på att han ser lite bedrövad ut.

Ha det gott och ta hand om er därute!

/Besse

Hö-brist....

Här på gårdenPosted by Karin Sun, January 29, 2012 18:17:46

Hej på er!

Läget? Här är det bra, underbart vinterväder idag! Riktigt suveränt fint.

Idag fick vi en ny hästkompis, tyvärr lyckades jag inte ta någon bild på henne men hon ska bo här ett tag medan Max är iväg på träningsresa till hans matte Rebeckas arbete neråt Nynäshamn. Väldigt söt tjej, en skäck.

Matte och jag har varit ute i skogen i helgen. Dom andra verkar ha fullt upp för vi har fått ge oss ut själva men gud vilket trevligt underlag det är nu. I alla fall för mig som har snösulor! Man vill ju bara springa, springa, springa. Matte tyckte visst att jag sprang lite väl mycket men man får ju passa på!

Men livet leker inte helt och hållet... Birgitta och matte var uppe på skullen igår och inspekterade höet där och Birgittas näsa dömde ut alltihopa som för dåligt för hästmagar. Så vi har ett litet problem som jag hoppas att matte kan lösa... Ingen som har lite torrhö att avvara i utbyte mot mattes slantar eller vet någon som har? Hon kan ju åka en bit för att hämta men kanske inte hur långt som helst. Bläääh, ikväll får jag äta hösilage...

Ha det gott alla ni!

/Besse

Nytt år, nya äventyr...

Här på gårdenPosted by Karin Sun, January 01, 2012 21:20:31

Gott nytt år på er alla mina vänner!

Det är länge sedan jag skrev något här, ledsen för det.

Förra året var ju faktiskt inte så tokigt. Mycket träning blev det... Först och främst våran gamla vanliga måndagsträning för Emma som fortgått nästan hela året. Mot slutet av året började vi med diagonalslutor och i våras provade vi lite enklare galoppombyten. Sen i somras hann vi ju med att vara med och träna i Bamseboda för Annikas snälla jobbarkompis, Lisa, mycket galoppjobb blev det då. Var vi inte med en gång på tanternas ridskolegrupp i Överum också? Jodå, har helt för mig det och att min gamla ridlärare fortfarande var där så jag fick träffa henne igen... Och så har vi hunnit med tre träningsclinics för Emma; en i våras, en i höstas och en nu i nyårshelgen. Fast den här sista fick medis-Karin/Kajsa vara med på. Jag var lite trött på matte och bad Rulle att visa henne hur svårt det kan vara och hur bortskämd hon är med mig. Planen funkade rätt bra! Vad har vi hunnit med mera då, jo, vi åkte ju på ridläger i slutet av sommaren. Njae, det var kanske inte helt enligt förväntningarna just då men så här efteråt kan man ju säga att det var ett äventyr i alla fall. Kanske åker vi på ridläger igen trots att det inte kändes så då... Då var Birgitta och Helene underbara och stöttade min matte när vi kom hem igen. Jag passade på att njuta av att gå i hagen och äta gräs som terapi och i takt med att tänderna malde gräs kändes allting plötsligt lite bättre...

Annars då, jo efter att Ferarri flyttade under våren blev det ju bara jag, Golden och Tulle kvar i våran hage. Lite tråkigt hade vi nog faktiskt, vi gamla gubbar. Ljugarbänken blev utnött och historierna från förr var inte riktigt lika spännade när inte Ferarri var där och berättade om tävlingarna på kontinenten med sin konstiga tyska brytning. Men sen blev kom Yada tillbaka från Spanien och den damen har alltid härliga berättelser från spanska ritter och tjurfäktningar att berätta. Givetvis la Golden beslag på henne det första han gjorde men efter sommaren märkte jag att Yada faktiskt behövde lite omväxling och kunde tänka sig att hänga med mig en liten stund då och då i alla fall. Nu för tiden händer det faktiskt att hon kommer och möter mig vid grinden när jag kommer. Nice! Som ni vet så har jag ju lite svårt för damer.

På tal om damer. Den finaste damen av dom alla (enligt mig) är ju Millis. Eller, jag ska faktiskt säga var. Den underbaraste, finaste, trevligaste, goaste, pussigaste, mysigaste och skönaste av alla fina härliga ston var hon, min Millis. Många var betten jag fått i pälsen från stora stöddiga typer för att få vara hos henne men hon var värd dem allihop. Och hon kom alltid och mötte mig vid grinden och ville gå vid min sida. Tyvärr finns hon inte längre bland oss på jorden utan galopperar och äter gräs på de evigt gröna ängarna numera. Jag saknar henne så! Önskar verkligen att jag fått vara hos henne den svåra tiden på slutet men det gick ju tyvärr inte. Längtar efter dig och önskar att jag kunde vara hos dig men jag kommer när tiden är mogen.

Det är ju en tjej till som inte längre hänger med mig. Medryttare-Karin har under året lämnat mig för en annan. Tråkigt men sånt är tydligen livet. Jag får helt enkelt hoppas att mina andra Karinar stannar länge och skämmer bort mig och att hon kommer hit och pussar på mig och bjuder på godis någon gång framöver.

Men det är ju inte alla damer jag gillar, stöddiga småtjejer är inget för mig. Då efter sommmaren när jag kom tillbaka till stan från semestern hade det dykt upp en högrest småunge i Ferraris box. Jäklar vad kaxig hon var. Travare, med fin stam och allt, men inget hyfs och vett inpräntat i det söta huvudet. Hon visste inte alls hur man skulle tilltala en gammal man. Hon hoppade på mig och skulle klå upp mig det första hon gjorde när jag kom in i mitt eget stall och sånt har man ju förstås lite svårt att glömma. Som tur är behöver man inte tillbringa dagarna i hagen tillsammans med Blondie som hon heter men jag brukar passa på att hugga lite efter henne för att visa att hon inte bestämmer så fort jag kommer åt. Men kaxig som hon är, passar hon på att hugga tillbaka när hon får chansen. Börjar nästan blir lite av en sport det där. Vi får väl se hur länge vi ska hålla på...

Vilken underbart härlig höst vi har haft då! Varmt och skönt och gräset frodas. Vet ni om att vi fortfarande går i sommarhagen om dagarna? Underbart, visst senaste månaden har dom kommit ut med lite höhögar då och då men ingen lera och man kan gå och pilla gräs om man vill. Livet är gott! Fast nu är det lite väl blaskigt, blåsigt och kallt och man börjar undra om det inte är dags att det blir vinter snart. Föresten en fin ny ridbana ha man gjort på gården under hösten och nu håller man på och installera uppvärmt vatten i hagen. Mycket trevligt, tack snälla, har ju alltid sagt att den där Rolf är en hyvens kille. Han lyckades ju till och med fixa så att det kom in nytt hö på skullen som jag får att äta om kvällarna. Kanon!

Hoppas att ni får en riktigt gott nytt år! För det tänker jag få...

/Besse

Mera filmer

Här på gårdenPosted by Karin Sat, October 08, 2011 21:40:19

Matte och jag på eftermiddagspasset...

Next »