Besses blogg

Besses blogg

Nytt år, nya äventyr...

Här på gårdenPosted by Karin Sun, January 01, 2012 21:20:31

Gott nytt år på er alla mina vänner!

Det är länge sedan jag skrev något här, ledsen för det.

Förra året var ju faktiskt inte så tokigt. Mycket träning blev det... Först och främst våran gamla vanliga måndagsträning för Emma som fortgått nästan hela året. Mot slutet av året började vi med diagonalslutor och i våras provade vi lite enklare galoppombyten. Sen i somras hann vi ju med att vara med och träna i Bamseboda för Annikas snälla jobbarkompis, Lisa, mycket galoppjobb blev det då. Var vi inte med en gång på tanternas ridskolegrupp i Överum också? Jodå, har helt för mig det och att min gamla ridlärare fortfarande var där så jag fick träffa henne igen... Och så har vi hunnit med tre träningsclinics för Emma; en i våras, en i höstas och en nu i nyårshelgen. Fast den här sista fick medis-Karin/Kajsa vara med på. Jag var lite trött på matte och bad Rulle att visa henne hur svårt det kan vara och hur bortskämd hon är med mig. Planen funkade rätt bra! Vad har vi hunnit med mera då, jo, vi åkte ju på ridläger i slutet av sommaren. Njae, det var kanske inte helt enligt förväntningarna just då men så här efteråt kan man ju säga att det var ett äventyr i alla fall. Kanske åker vi på ridläger igen trots att det inte kändes så då... Då var Birgitta och Helene underbara och stöttade min matte när vi kom hem igen. Jag passade på att njuta av att gå i hagen och äta gräs som terapi och i takt med att tänderna malde gräs kändes allting plötsligt lite bättre...

Annars då, jo efter att Ferarri flyttade under våren blev det ju bara jag, Golden och Tulle kvar i våran hage. Lite tråkigt hade vi nog faktiskt, vi gamla gubbar. Ljugarbänken blev utnött och historierna från förr var inte riktigt lika spännade när inte Ferarri var där och berättade om tävlingarna på kontinenten med sin konstiga tyska brytning. Men sen blev kom Yada tillbaka från Spanien och den damen har alltid härliga berättelser från spanska ritter och tjurfäktningar att berätta. Givetvis la Golden beslag på henne det första han gjorde men efter sommaren märkte jag att Yada faktiskt behövde lite omväxling och kunde tänka sig att hänga med mig en liten stund då och då i alla fall. Nu för tiden händer det faktiskt att hon kommer och möter mig vid grinden när jag kommer. Nice! Som ni vet så har jag ju lite svårt för damer.

På tal om damer. Den finaste damen av dom alla (enligt mig) är ju Millis. Eller, jag ska faktiskt säga var. Den underbaraste, finaste, trevligaste, goaste, pussigaste, mysigaste och skönaste av alla fina härliga ston var hon, min Millis. Många var betten jag fått i pälsen från stora stöddiga typer för att få vara hos henne men hon var värd dem allihop. Och hon kom alltid och mötte mig vid grinden och ville gå vid min sida. Tyvärr finns hon inte längre bland oss på jorden utan galopperar och äter gräs på de evigt gröna ängarna numera. Jag saknar henne så! Önskar verkligen att jag fått vara hos henne den svåra tiden på slutet men det gick ju tyvärr inte. Längtar efter dig och önskar att jag kunde vara hos dig men jag kommer när tiden är mogen.

Det är ju en tjej till som inte längre hänger med mig. Medryttare-Karin har under året lämnat mig för en annan. Tråkigt men sånt är tydligen livet. Jag får helt enkelt hoppas att mina andra Karinar stannar länge och skämmer bort mig och att hon kommer hit och pussar på mig och bjuder på godis någon gång framöver.

Men det är ju inte alla damer jag gillar, stöddiga småtjejer är inget för mig. Då efter sommmaren när jag kom tillbaka till stan från semestern hade det dykt upp en högrest småunge i Ferraris box. Jäklar vad kaxig hon var. Travare, med fin stam och allt, men inget hyfs och vett inpräntat i det söta huvudet. Hon visste inte alls hur man skulle tilltala en gammal man. Hon hoppade på mig och skulle klå upp mig det första hon gjorde när jag kom in i mitt eget stall och sånt har man ju förstås lite svårt att glömma. Som tur är behöver man inte tillbringa dagarna i hagen tillsammans med Blondie som hon heter men jag brukar passa på att hugga lite efter henne för att visa att hon inte bestämmer så fort jag kommer åt. Men kaxig som hon är, passar hon på att hugga tillbaka när hon får chansen. Börjar nästan blir lite av en sport det där. Vi får väl se hur länge vi ska hålla på...

Vilken underbart härlig höst vi har haft då! Varmt och skönt och gräset frodas. Vet ni om att vi fortfarande går i sommarhagen om dagarna? Underbart, visst senaste månaden har dom kommit ut med lite höhögar då och då men ingen lera och man kan gå och pilla gräs om man vill. Livet är gott! Fast nu är det lite väl blaskigt, blåsigt och kallt och man börjar undra om det inte är dags att det blir vinter snart. Föresten en fin ny ridbana ha man gjort på gården under hösten och nu håller man på och installera uppvärmt vatten i hagen. Mycket trevligt, tack snälla, har ju alltid sagt att den där Rolf är en hyvens kille. Han lyckades ju till och med fixa så att det kom in nytt hö på skullen som jag får att äta om kvällarna. Kanon!

Hoppas att ni får en riktigt gott nytt år! För det tänker jag få...

/Besse