Besses blogg

Besses blogg

Ett stort, gult monster!

Här på gårdenPosted by Karin Sat, February 18, 2012 10:55:47

Tjena, tjena!

Vet ni vad min tokiga matte hittade på igår? Nej, hur skulle ni kunna vet det förstås. Men jag ska berätta.

Utanför Rolf's verkstad hade en stor och farlig monstermaskin landat. Den var gul och minst 6 stora hästar lång och två hästar hög och hade en gripklo i bakkant som skramlade och levde och såg ut som om den inte ville annat än gripa en om magen och lyfta upp en till himlen. Inte nog med det, den tuffade och mullrade när motorn stod på tomgång. Klon höll på och skramlade och monstret körde fram och tillbaka. Matte sa att den inte var farlig när den skramlade och körde. Den höll bara på att lägga på snöbanden, sa hon.

Ha knappast, tänkte jag, kom nu så går vi innan den märker att vi är här. Som på beställning, eftersom min matte är som min matte är, så vägrar hon givetvis att följa med. Jag slet och jag drog i henne men inte kom hon. Jag måste verkligen lyckas uppfostra henne bättre. Nehepp, hon skulle bestämt stanna hos farliga monstermaskinen och titta. Titta! Hon riskerade ju livet på oss båda två? Som tur var så verkade monstermaskinen vara fullt koncentrerad på det den höll på med och klon kom aldrig farande efter oss utan den höll fortfarande på och fixade och trixade med sina larvband som skule på.

Efter ett tag insåg jag att den kanske var mätt redan eller tyckte att vi inte såg så goda ut och istället för att försöka dra bort matte från maskinen ställde jag mig och kollade jag med. Det var rätt så fascinerande för det såg inte så lätt ut för monstret att få på sig sina band. Jag har ju Gunnar som kommer och hjälper mig med skorna men monstret fick klara sig själv såg det ut som.

Efter ett tag hoppade Anders ut ur en lucka i monstermaskinens framkant. Anders är ju en av sönerna på gården där jag bor och han är alltid snäll och klappar mig och säger att jag är fin. Anders och Karin började prata och han berättade att det inte var ett monster utan en maskin dom köpt för att ta ut det som ska bli ved från skogen. En skotare hette det tydligen. När dom pratat en stund kom jag på mig själv med att nosa på larvbanden och sen när vi äntligen skulle gå passerade vi i den smala passagen mellan huset och maskinen. Man kan inte tro det men faktiskt så hade Anders rätt, monstret åt varken upp mig eller matte!

/Besse